Jonas Rooth är en glasets konsthantverkare ut i fingerspetsarna. Han blåser, slipar och monterar själv varje detalj i de ljuskronor och andra samtida praktarbeten som han är i stort sett ensam med i Sverige.
”Konstnärligt har jag alltid dragits till det komplexa,” säger Jonas Rooth. ”Jag är fascinerad av naturens förmåga att växa och prunka, vilket glaset har en unik förmåga att fånga. Efter 40 år i yrket har jag lärt mig att vad jag vill säga med materialet.”
Jonas Rooth är uppväxt i ett konstnärshem i Hölö söder om Södertälje, där han stundtals assisterade fadern, skulptören Sune Rooth, när denne svetsade sina metallskulpturer. Någon uttalad konstnärsdröm för egen del hade han ändå inte när han började på Stockholms konstskola i tjugoårsåldern, följd av flera andra förberedande konstskolor.
Snart fattade han livslång kärlek till glaset. Redan under sin utbildning på Konstfack grundade han sin första glashytta. Han vidareutbildade sig som glaskonstnär vid Pilchuck Glass School i Seattle och Haystack Mountain School of Craft i Maine i USA, West Surrey College of Arts and Craft i Farnham i England, samt vid Orrefors glasskola. Konstnärsutbildningarna varvade han med hantverksarbete med mästerblåsare i olika glashyttor. ”Jag tog ett steg i taget, som konstnär och konsthantverkare,” som han säger.
Redan som barn fattade Jonas ett brinnande intresse för gamla slott och konsthantverk främst från slutet av 1700-talet till det sena 1800-talet — ”från Drottningholm till Strandvägen,” som han själv uttrycker det. Detta intresse var udda under hans utbildning på Konstfack, där stram samtida modernism dominerade tidsandan. Under utbildningen slets Jonas Rooth mellan det avskalade moderna och sin kärlek till den äldre konsten. I skolan gick samtidigt även konstnärer som Per B Sundberg och Gunilla Kihlgren, som delade hans intresse för det ornamenterade, ovanligt kring decennieskiftet 1990.
”Om deras konst kan kallas neobarock så har min alltid varit neorokoko, med en stram modernistisk grundform under det ornamenterade.” säger Jonas. ”Jag var intresserad av glasets värdeladdning med det vackra, förföriska, som många konstnärer värjer sig mot ända tills de själva prövar att arbeta med glas. Efter mitt examensarbete på Konstfack bestämde jag mig för att bejaka denna kärlek och ägna mig åt praktarbeten. Jag återvände aldrig till minimalismen.”
Totalt har han gjort närmare 300 ljuskronor. På Galleri Glas visar han tre nya ljuskronor, varav en är bland de största han har skapat, ackompanjerade av en serie lampetter, speglar och kandelabrar.
Vissa har associerat Jonas Rooths verk med venetianska praktkronor. Själv förnekar han att detta har varit hans inspiration. ”Glasarms-kronan är typisk för Venedig men finns även i bland annat Böhmen. För mig har det mer handlat om arkitektur, rokokons vilja till balans, stramhet och symmetri, men även lekfullhet, lätthet. Visst finns i det venetianska en glädje och fantasi som tilltalar".
Utställningen är Jonas Rooths första soloutställning på Galleri Glas. Tidigare har han medverkat i två grupputställningar curerade av Tom Hedqvist.
"Vi har aldrig tidigare bevittnat en glaskonstnär som skapar ljuskronor med sådan precision och elegans,” säger Elin Forsberg vid Galleri Glas. ”Jonas lyckas inte bara fånga ljuskronans tradition och arv, utan tillför en samtida vision. Hans verk förmedlar en balans mellan hantverkets historia och ett modernt formspråk, vilket gör att hans ljuskronor står ut i både konstnärligt och tekniskt hänseende".
Jonas Rooth lever och arbetar i Maglehem, där han driver Skånes enda ”tända” glashytta. Rooths verk finns representerad på bland annat Nationalmuseum, Röhsska museet, Sveriges glasmuseum i Växjö, samt i privata samlingar i Sverige och internationellt. Rooth var 2010-2019 lektor i konsthantverk och enhetschef för konsthantverksutbildningarna vid HDK i Göteborg.
