ACDF Architecture, ett avantgardistiskt kanadensiskt arkitektkontor som vunnit internationellt erkännande för sina slagkraftiga och meningsfulla byggnader, har nyligen låtit täckelset falla av La Maison du Pommier, en familjebostad i Lanaudière-regionen i Québec.
ÖVERSÄTTNING: SIMON MATTHIS | FOTO: ADRIAN WILLIAMS
Omgiven av tät granskog är enplanshuset av glas en perfekt illustration av ACDF:s arkitektoniska metod som går ut på att främja kopplingen mellan människa och natur.
Huset, som har byggts på en privat trädbevuxen tomt om drygt 23 000 kvadratmeter, uppfyller förväntningarna hos en familj inrotad i staden som ville vara mer i harmoni med naturen - inomhus såväl som utomhus - samtidigt som de också ville ta vara på denna fridfulla oas för att stärka familjebanden eller bara njuta av stunder av avskildhet.
Äppelträdet
När arkitekterna först tog sig an konceptet letade de efter ett lyhört sätt att placera naturen i centrum för projektet. Det var då som ägaren, uppvuxen i en fruktträdgård, delade med sig av sina barndomsminnen. Äppelträdet var symbolen för alla hans första naturupplevelser och denna länk till naturen har han bevarat när han många år senare plockat äpplen med sina egna barn. Vilket blivit en familjetradition av att tillbringa kvalitetstid tillsammans i en naturlig miljö. Äppelträdet integrerades omedelbart i den gemensamma visionen av projektet.
– Nostalgin från fruktträdgården väckte rena och uppriktiga känslor och vi visste direkt att vi var tvungna att integrera ett äppelträd i projektets hjärta för att så fröna till den här familjens framtida historia. Det blev den centrala pelaren och den skapade en länk mellan arkitektur, hem och familj, förklarar Maxime-Alexis Frappier, partner och medgrundare av ACDF.
Integreringen av äppelträdet i huset gör att dess ”adoptivfamilj” nu kan njuta av denna privilegierade koppling till naturen. Denna tar sig uttryck i en nära upplevelse av dagens skiftande atmosfärer, årstidernas gång och de växlande väderförhållandena. Barnen får lära sig - och föräldrarna lär sig på nytt - hur man tar hand om äppelträdet: ser det växa, beskär dess grenar, behandlar det mot eventuella sjukdomar, beundrar dess blomning och skördar dess frukter.
Den omgivande naturen erbjuder alltså mycket mer än ett skådespel för passiv beundran; den blir en integrerad del av familjens dagliga liv och bidrar till en medvetenhet om naturens bräcklighet och dess avgörande roll för vår planet. Den speciella relation som därmed skapas utgör ett levande exempel på hur människan kan - och måste – omskola sig kring de grundläggande principerna för samlevnad med naturen.
Sammankopplade trä- och glaslådor
För att integrera äppelträdet och samtidigt sudda ut gränserna mellan husets interiör och skönheten i den omgivande naturen, satsade ACDF på transparens och öppenhet som grundläggande arkitektoniska principer. Det lade grunden till detta moderna och minimalistiska glashus.
Arkitekterna definierade först boytorna med hjälp av två horisontella plan täckta med styva aluminiumramar. Det polerade betonggolvet skulle bidra med önskad hållbarhet samtidigt som trätaket skulle ge en känsla av komfort och värme. En öppning togs upp i mitten av huset för att återplantera äppelträdet där och för att maximera ljusinsläppet under hela dagen. Samtidigt ger detta en hisnande utsikt över himlen och trädtopparna.
Tre separata trälådor sattes sedan in mellan horisontalplanen. Lådorna är var och en något utskjutande och har sinsemellan olika uppgifter. Konceptet med lådorna var tydligt och ACDF-teamet har flyttat och designat lådorna så att de exakt fyller den roll de tilldelats.
Den första lådan rymmer garaget och köket, medan den andra rymmer sovrummen och barnens badrum. I den tredje lådan finns mastersviten som består av ett sovrum, ett privat vardagsrum och ett badrum. Lådorna gör så att man bekvämt kan isolera sig från de största gemensamma utrymmena i huset – och samtidigt upprätthålla ett visuellt samband med både naturen utomhus och andra inomhusutrymmen tack vare den öppna centrala innergården med äppelträdet.
– Huset designades för att främja samband och oavsett åt vilket håll man vänder sig, kan man låta blicken vandra från ett utrymme till ett annat tack vare öppningarna som leder in till varje rum. Med det sagt har lådorna designats för att tillgodose privatlivets behov och väggarna har placerats på ett sådant sätt att de tillåter stunder av avskildhet, förtydligar Frappier.
Smidiga anslutningar
Designen och konstruktionens olika lager gör det möjligt att skapa en koppling till den omgivande naturen och en smidig övergång från ute till inne. När man sålunda närmar sig huset från gaveln, utmed lådan som rymmer garaget, bildar en bred betongtrappa trappsteg inspirerad av japanska trappor och den leder fram till huvudentrén. Vid utformningen av de två planerna var det viktigt för arkitekterna att garageportarna och huvudentréns dörrar utmynnar i samma upplevelsemässiga ingångspunkt i bostaden.
– Den arkitektoniska placeringen och kompositionen är av grundläggande betydelse i alla processer och oavsett var du går in i det här huset kommer du omedelbart att dyka ner i samma upplevelse. Vi ville undvika att anlägga en andra entré som skulle vara ointressant ur arkitektonisk synvinkel och som inte skulle passa med den transparens och öppenhet som ligger i det övergripande konceptet, förklarar Frappier.
När man närmar sig huvudentrén får man genom glasväggarna en glimt av den inre hallen. Längre bort gör husets centrala öppning det möjligt att blicka över den täckta terrassen på baksidan och den hisnande utsikten över skogen. I den inre delen av denna terrass, centralt i huvudbyggnaden, finns en liten väderskyddad innergård med familjens äppelträd, som där frodas i sin naturliga miljö. Med vedeldad spis och bekväma sittplatser utformades terrassen för att fungera som en samlingsplats i en inomhus- och utomhusatmosfär i harmoni med omgivningen. Den täckta terrassen är öppen åt båda håll, men har infällbara skärmar som garanterar det bästa av två världar genom att ge skydd mot insekter, väder och vind. När skärmarna är nedfällda framstår terrassen som en helt integrerad del av bostadens inre rum.
ACDF-teamet var också mycket noga med att placera huset för att maximera effekten av hur solen står på himlen under de olika årstiderna, samt skapa öppningar som förbinder utrymmena med varandra, vilket säkerställer så att maximalt med naturligt ljus släpps in under hela dagen. På vintern bidrar ljusinsläppen också till att värma upp betonggolven och förhindra värmeförluster.
Ett fönster mot världen
Noggrann planering och omsorg om detaljer beskriver ACDF:s förhållningssätt till La Maison du Pommiers inre funktioner. Ett upprättstående piano återfinns vid huvudentrén och skänker en touch av elegans och sofistikation redan när man stiger in i huset. Pianot står i en specialbyggd alkov, strategiskt placerad så att den som sätter sig och spelar på det inte tar för mycket plats i den övergripande dynamiken i vardagsrummet.
Den vidsträckta och öppna planlösningen i det helt inglasade vardagsrummet har polerat betonggolv och fönster från golv till tak, vilket skapar en omedelbar och kraftfull länk till skönheten i den omgivande naturen. För att minska efterklangen som ibland skapas av mycket glasväggar har ACDF låtit installera träribbor i taket med en halv tums mellanrum. Under plankorna isolerade arkitekterna med akustisk ull maskerad av ett svart tyg som bidrar till att minska efterklangen och bevara den akustiska harmonin i det stora rummet. I den öppna planlösningen ryms ett kök, en matplats och ett stort vardagsrum, upplyst av taklampor från Lambert et Fils, en ljusdesigner från Montreal vars innovativa armaturer har införlivats i många ACDF-projekt.
Känslofullt – men utan extravagans
Från djärva skyskrapor till ombonade familjeretreats - ACDF:s innovativa inställning till arktiektur återspeglas även i La Maison du Pommier. Genom att hela tiden lägga tonvikt vid användarupplevelsen placerar ACDF människan i centrum och sätter nya standarder för att framkalla känslor – utan extravaganta åthävor.
Den rymliga bostaden artikuleras som ett flytande konstverk, där fokus ligger på den naturliga skönheten som omger det och varierar med årstiderna, inramat av glasväggarnas genomskinlighet. Den hängande och roterande eldstaden Gyrofocus, en ikonisk fransk pjäs skapad 1968 av Dominique Imbert, är den enda dekorativa accentfärgen på denna minimalistiska duk.
De neutrala möblerna är noggrant utvalda för att bevara balansen i helheten. Detta är särskilt fallet med det italienska köksbordet i massivt trä med renodlade linjer som harmonierar perfekt med konceptet. Bekväma stolar i ljusgrå, rosa och gröna nyanser, samtliga designade i Québec, kompletterar det välkomnande vardagsrummet och lägger till subtila färger till rummet.
– Det här är skönheten hos en arkitektur inspirerad av ett enda träd och fokuserad på att få mänskliga känslor att blomstra. La Maison du Pommier är ett perfekt exempel på vår förmåga att etablera djupa förbindelser med vår naturliga miljö, utan att göra avkall på något vare sig på den ena eller andra sidan av dessa obestämda gränser, sammanfattar Maxime-Alexis Frappier.
FAKTA
Kund: privat
Färdigställt: 2021
Arkitekt: ACDF Architecture
Huvudentreprenör: Marion Gauthier
Interiör: ACDF Architecture
Landskapsarkitekt: ACDF Architecture
Foto: Adrian Williams