Arkitekten Carl-Axel Acking, en nyckelfigur i 1900-talets Folkhemssverige, är mest känd för sina eftertraktade och dyra lampor. Men en ny bok framhäver hans omfattande bidrag inom olika områden, inklusive ikoniska stolar, eleganta hotell och fartyg.
Arkitekter som fokuserar på inredningsdesign kan ofta se sina verk och deras berömmelse gå förlorade vid renoveringar, vilket också är fallet för Carl-Axel Acking. Även om han inte är lika välomtalad som andra formgivare från 1900-talet, är han välkänd bland samlare för sina möbler och designföremål som skapades för NK Triwa och KF, vilka ofta säljs till höga priser på auktionssajter.
Acking, som bara var 20 år gammal när han besökte Stockholmsutställningen 1930, tillhörde en generation efter Gunnar Asplund och andra modernistiska pionjärer. Han vidareutvecklade funktionalismen till den mer följsamma "Swedish Modern". Hans genombrott kom på världsutställningen i New York 1939 där han presenterade lampor i New York-serien, en serie som han enkelt benämnde med siffror.
Boken "Carl-Axel Acking, arkitekt och formgivare" ger en inblick i arkitektens liv genom text, tidsenliga foton och Ackings egna ritningar och skisser. Den spänner över Ackings resa från att vara springpojke på ett arkitektkontor i sin hemstad Helsingborg till att skapa ikoniska möbler som Trienna och Tokyo-stolarna samt ta sig an stora offentliga inredningsprojekt som Grand Hôtel och statsministersviten i ledamotshuset. Den visar också hans roll som utställningsarkitekt för H55, en framträdande manifestation av folkhemmets form.
Ackings verk präglades av en kombination av fina detaljer och stora rummens atmosfärer, sammanflätande hantverk, industridesign och arkitektur. Han prioriterade etik över estetik och strävade efter att skapa både vackra och trivsamma miljöer som var praktiska och passade in i sitt sammanhang.
Författaren Ulf Wickbom presenterar sin arkitekt på ett sakligt sätt, men lägger till diskreta vinklingar. Till exempel beskrivs Ackings övergång från att arbeta med Skogskrematoriet på Skogskyrkogården till att designa uppmärksammade restauranginteriörer som att gå från "krematorium till krog". Trots Ackings bakgrund inom funktionalismen, noteras det att hans formspråk var så unikt att han endast skapade en enda möbel av stålrör, en orkesterstol för en trio.