Du designade denna byggnad 1991. Det var under den period då bubbelekonomin gick mot sitt slut i Japan. Tycker du att det är några skillnader på dina klienters önskemål då och nu?
K: Klienten som beställde denna byggnad råkade faktiskt vara min vän. Han är en varm anhängare av västerländsk kultur. Han bad mig att designa en byggnad som var inspirerad av den europeiska historien. Men jag har fortfarande klienter som kommer till mig med önskemål om design i europeisk stil. Så i det fallet har det inte skett någon dramatisk förändring.
Jämfört med dina tidigare arbeten förefaller det som att din design har utvecklats med åren. Har det funnits någon specifik faktor som framkallat denna förändring?
K: Denna byggnad färdigställdes 1991. Och kort därefter briserade den ekonomiska bubblan i Japan. På grund av detta annullerades alla mina projekt i Tokyo de följande tio åren. Därför började jag resa runt till olika regioner i Japan. Under mina resor blev jag vän med lokala konsthantverkare och vi började skapa saker tillsammans. Detta årtionde påverkade avsevärt utvecklingen av min design. Det var även under denna tid som jag började använda andra material. Därför var det verkligen ett betydelsefullt årtionde för mig.
Om du jämför dig själv vid den tidpunkt då du designade denna byggnad, upplever du att ditt förhållningssätt till arkitektur har förändrats?
K: När jag arbetade med denna byggnad, hade jag inte en aning om att trä skulle komma att bli ett så viktigt material för mig. Jag var mer fokuserad på formen. Och det var inte förrän årtiondet efter det att den ekonomiska bubblan sprack som jag började förstå vikten av att arbeta med trä. Så det var en övergångstid för mig, strax innan jag började fokusera på trä som mitt nya material.
Har du stött på några särskilda utmaningar? Eller har du några minnesvärda episoder från tiden då du arbetade med denna byggnad?
K: Först av allt var tomten som byggnaden står på en stor utmaning i sig, eftersom den är trekantig. Men jag hade fått en idé om att placera en hiss i ena hörnet som det absoluta elementet hos byggnaden. Och det löste alla efterföljande konstruktionsrelaterade problem. Så själva konstruktionsarbetet förlöpte ganska smidigt.
Nu huserar Fritz Hansen i den byggnad du designade för nästan 30 år sedan. När du nu faktiskt befinner dig här på plats och har sett den färdiga inredningen, vilka intryck har du fått?
K: Jag älskar verkligen Fritz Hansens möbler. Och jag hyser även en djup respekt för arkitekten Arne Jacobsen. Därför blev jag verkligen glad när jag fick veta att Fritz Hansen skulle använda byggnaden. När jag arbetade med att designa den här byggnaden, insisterade jag på att låta de stora glasfönstren ingå i min design. Och tack vare det faktum att dessa fönster finns här, skapar de en fin, transparent fusion med Fritz Hansens produkter.
Vad är det första du tänker på när du hör namnet Fritz Hansen?
K: När jag bodde på SAS-hotellet i Köpenhamn för första gången, upplevde jag verkligen det storslagna hos Jacobsen som möbeldesigner. Efter att verkligen ha upplevt hans arbeten och sett alla detaljerna i hotellrummen, inklusive de hängare i järn som han designade, insåg jag Jacobsens betydelse som designer och förstod hans verkliga tanke bakom designen. Därför är jag mycket intresserad av Fritz Hansens framtid som ett företag som förvaltar och förkroppsligar Jacobsens anda.
Finns det någon produkt från Fritz Hansen som du tycker extra mycket om?
K: Jag föreslår ofta produkter designade av Poul Kjaerholm för mina klienter, var jag än befinner mig. Oftast skapar möbler som exempelvis soffor en känsla av tyngd i atmosfären. Men Kjaerholms soffor är inte bara lätta och transparenta, utan även bekväma. Att återfinna alla dessa egenskaper hos en och samma produkt är lite magiskt.
Om du fick chansen att designa en möbel åt Fritz Hansen, vad skulle du designa?
K: Låt mig fundera … när det gäller just soffor tycker jag att de tenderar att inkräkta för mycket på utrymmet med sin platta och tunga närvaro. Därför skulle jag försöka skapa en soffa på ett liknande sätt som Kjaerholm gjorde. Jag skulle använda moderna tekniker och material för att skapa en möbel som är helt annorlunda än konventionella soffor.
Hur tänker du kring Jacobsen, arkitekten som designade många ikoniska verk åt Fritz Hansen?
K: Jag tycker att Jacobsens bidrag till 1900-talets modernism på något sätt omdefinierade själva arkitekturområdet. I de flesta fall tenderar arkitekter att betrakta arkitektur med byggnaden i huvudrollen och möbler som sekundära detaljer. Men jag tycker att Jacobsen vände på denna inställning genom att fokusera på små detaljer såsom möbler och att definiera själva arkitekturen, vilket var ett omvänt sätt att tänka. Och det tycker jag är särskilt intressant.
Om Jacobsen hade levt idag, vad hade du velat diskutera med honom?
K: Jacobsens design är perfekt integrerad med hantverksskicklighet. Och slutprodukten är så oklanderlig att man ibland glömmer bort denna aspekt. Därför skulle jag gärna fråga honom om vad som var den mest utmanande delen och vilken process han tyckte var svårast.
Hur tror du den japanska arkitekturen kommer att utvecklas när vi väl kommit ur den här pandemin?
K: I världen efter COVID tror jag att vårt sätt att tänka runt arbetsplatser kommer att förändras drastiskt. Vi har börjat inse att det här med att sitta instängd i ett trångt litet lådliknande utrymme tillsammans med andra inte bara är ganska ineffektivt, utan även stressigt. Tack vare denna medvetenhet tror jag att japansk inredning kommer att genomgå en drastisk förvandling. Jag tror att efterfrågan på en inredning i vilken man kan slappna av och arbeta på egen hand, omgiven av mjuka material såsom de träslag och tyger som presenteras här, kommer att öka.
En sista fråga till dig. Vad betyder möbler för dig?
K: Jag tänker inte direkt på mig själv som en arkitekt. I stället betraktar jag mig snarare som en designer av människors livsstilar. Och det här i det här avseendet som jag först tänker på de möbler som omger mig. Därför vill jag fortsätta att arbeta utifrån detta förhållningssätt.