På några av Göteborgs mest centrala adresser sitter Familjebostäderskylten på ståtliga, höga stenhus med över hundra år på nacken. Lorensberg och Heden är en del av det som kallas Göteborgs stenstad som började växa upp i slutet av 1800-talet. I kvarteren längs med den tidens viktigaste infart från söder, Södra vägen, ligger idag hus vars historia fortfarande berättas av de utsmyckade fasaderna, målningarna i trapphusen och detaljerna i våningarna.
I Lorensbergs stenkvarter söder om Heden ligger några av Familjebostäders fastigheter som uppfördes under 1800-talets sista årtionden och 1900-talets första. Kring 1915 hade mörkare tegel blivit populärt som fasadmaterial, liksom inbyggda balkonger i valv och branta tak. De rikt tegelmönstrade fasaderna är typiska för 1900-talets början.
Under senare delen av 1800-talet byggdes det som aldrig förr, och Göteborg vimlade av arkitekter och byggmästare som ville sätta sin prägel på staden, gärna med influenser från Europas storstäder. Där hade man i sin tur sneglat på gamla grekiska ideal i så kallad nyklassicism. Fasaderna i puts var rikt utsmyckade. Välståndet skulle synas i detaljer och symboler. Husen blev högre än tidigare, mellan fem och sex våningar, och låg i slutna kvarter nära gatan. Här bodde välbärgade familjer med stora hushåll i lägenheter med rum i fil mot gatan. Många av de större lägenheterna från sekelskiftet är idag uppdelade på flera mindre.
Kring sekelskiftet utvecklades en ny arkitekturstil som byggde vidare på nyklassicismen, men också på nationalromantik och jugend, något som syns i kvarteren söder om Heden. Flera stilar blandades. Nu blev tegel och naturmaterial populärt i fasaderna, vilket märks i flera av Familjebostäders fastigheter till exempel på Wadmansgatan och Berzeliigatan. Tegelstenar i olika färger och former lades i mönster, men det hindrade inte att fasaderna pyntades ytterligare med olika ornament.
Insidan av husen smyckades med industritillverkat material: kakelplattor, räcken i gjutjärn, höga lister och stuckaturer. Lägenheterna var exklusiva i sina material och detaljer. Det mest exklusiva läget var på de första våningarna dit man slapp gå i så många trappor. Flera lägenheter hade separata tjänstefolksingångar, ibland från bakre trapphus. Kök och serveringsutrymmen låg in mot gården. I vissa hus installerades redan nu wc, badrum, el och hiss och successivt försvann toa i svalen eller torrdass på gården.