Vi befinner oss i Cuneo – huvudstaden i provinsen med samma namn, i södra Piemonte bakom de vackra kullarna i Langhe och Monferrato – omgivna av alperna som här bildar en avgränsande båge mot provinsen Ligurien och det närliggande havet.Projektet har gått ut på att slå ihop två intilliggande vindar till en enda boyta på 240 kvadratmeter. Den ursprungliga utformningen av utrymmet präglades i stor utsträckning av sadeltaket, vilket minskat volymerna och begränsat takhöjderna. Efter att ha rivit ut de befintliga avbalkningarna kunde utrymmet ritas om helt och hållet.– Den huvudfokus i projektet var att ge utrymmena luftighet och skapa en viss kontinuitet mellan de två delarna, ta bort olika hinder för att ge plats åt en inre uppdelning där det öppna vardagsrummets flytande samband avgränsas mot en mer intim del, där man kan dra sig tillbaka vid dagens slut. – Arbetet började med att man helt tömde våningen och rev ut alla inre mellanväggar. När vi tittade ut över det fria rummet började vi tänka omkring funktionerna och omfördelade dem, öppnade upp nya takfönster för att släppa in ljus till utvalda punkter, berättar arkitekten Duilio Damilano.– Vår uppgift var att skapa en modern tillflykt på hustaket för vår unga kund, en entreprenör som brinner för musik.Få men distinkta tecken för utrymmenas utformning, för att smidigt strukturera ytor och funktioner, har varit en ledstjärna. En öppning i taket genom ett spektakulärt runt takfönster får ljuset att flöda ned på den magnifika flygeln och ger rymd åt vardagsrummet.Rummet präglas av en skärmvägg täckt av indisk sten som döljer köket.De privata rummen ska uppfattas som en självständig enhet där sängen och badrummet skiljs åt av en stor glasvägg för att knyta ihop två saker som förknippas med välbefinnande och avkoppling, samtidigt som en lågmäld ljusdesign mjukar upp stela geometrier.Färgerna och de utvalda materialen hjälper till att lyfta fram det ljusspel som främst kommer ovanifrån. Undantag för ett glasfönster som vetter mot en liten terrass som får vardagsrummet att bada i ljus. De reflekterande vita hartsgolven med inslag av kastanjeträ skapar enhetliga ytor.Noggrant utvalda samtida och raffinerade designmöbler står i perfekt harmoni med det arkitektritade projektet. Det visar prov på stor känslighet i resultat och planeringsförmåga när det gäller att hantera en sådan här ”icke-plats” som inte är så lätt att designa.
Författare: Roberta Angelini
Översättning: Simon Matthis
Foto: Andrea Martiradonna
